Fotboll och sånt.

Idag gick jag och tittade på Eskil J-Råå J uppe på Harlyckan. Filip Möller – aka Nisse, skulle spela med sitt Råå. Som vanligt typiskt vårfotbollsväder med regn och avslutande sol.

Jag har känt Nisse sedan han var en liten påg och spelade fotboll med min son Vincenzo i Högaborgs BK och jag blev faktiskt rörd när jag såg honom. Liten har blivit stor.  Han hade exakt samma språng i steget som när han var liten. Jag kommer ihåg honom som en mycket snäll, omtänksam pojke och en fantastiskt teknisk fotbollsspelare.  Stod och pratade med hans mamma Cathy och det var var många minnen och skratt. Åren går, pojkarna växer upp till män. På andra planen spelas en annan match. Killarna är yngre, tränarna är mer högljudda men samma glädje och kärlek till sporten. Jag tänker på hur viktigt det är med just glädjen, utan den funkar inget. Vinna och försvinna eller bara ha roligt?  Elit vs bredd. Tänker på Johan Fallby och hans kommentar; första tränaren, viktigaste tränaren. Dock är det just den tränaren som har minst utbildning. Det är den personen som kommer in för att ställa upp, den personen som tar ett steg framåt för ungarnas skull. Utan de föräldrarna har vi ingen ungdomsverksamhet.

Cathy är en underbar människa och mamma till två härliga grabbar. Det är lätt att se vart de är rotade.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s