Vaa?

Nästa månad fyller min son 19 år. I sommar tar han studenten. Vart tog all tid vägen? Hur kan han vara så gammal, han som nyss kramade min hand och tittade på mig med sina stora bruna ögon och frågade efter glass? Ungen som jag en gång jagade på gården för att han spelade fotboll jagar nu andra ungar som gör detsamma. Tiden. Åren. Minnena.

Denna fantastiske unge som har lärt mig vad kärlek är ska snart ut och erörvra världen. Denna unge som retar gallfeber på mig och som får mig att känna som världens starkaste mamma på samma gång. Ungen som tycker att jag har störst kulor i familjen och som är orolig för mig när han kommer att flytta hemifrån och tycker att jag ska skaffa pojkvän eller hund. Min son. 2 meters barnet som faktiskt är myndig. Som faktiskt är en ung man. Min son Vincenzo.

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s