Skämmigt

Denna veckan har jag läst två fantastiska blogginlägg om tjejer av tjejer. Först var det Maja Larsson som skrev ett inlägg om fnissande tjejer som bromsar och den andra är Helen Alfvengrens inlägg som tipsar killar som bara känner kompetenta killar.

Jag växte upp på 70-talet där uttrycket Kvinnor Kan formades och myntades. Har själv fostrat en 2 meters son och funderar mycket på vad jag vidarebefordrar till den yngre generationen, inte bara honom utan alla. Som ordförande för en fotbollsallians träffar jag nästan bara killar. Det är en mansdominerad bransch och jag står väl lite ut förmodar jag, inte bara som kvinna utan även en person med utländsk bakgrund.

När jag blev nominerad och tillfrågad för ordförandeskapet var min första reaktion; ja men jag kan ju inte förklara en offside. Varför sa jag så? Varför var min första tanke och reaktion vad jag inte kunde istället för det jag faktiskt kunde? Så här i efterhand retar det mig oerhört och jag har funderat mycket på hur jag egentligen ser mig själv.

Min son tycker att vår generation är pinsam när det gäller löneskillnader mellan könen. Vi pratar om kunskap och kompetens men värderar lön och ersättning enligt manlig/kvinnlig löneskala. Det spelar ingen roll att det går långt tillbaka säger han: “Här och nu, hur kan ni tillåta det? Hur förklarar ni att tjejer får mindre lön? Skämmigt.” Med ni menar han min generation. Som en klump. Med ett gemensamt ansvar. Tjejer och killar.

Sonen har rätt. Det är skämmigt. 2011.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s