Min verklighet

Mina tankar om det som ofattbara som har hänt i Oslo och Utöya är många. Funderingar, frågor och känslor. Rasism. Politiska motiv. Utanförskap. Sorg. Död. Ofattbart.

Jag är född i Sydney, mina biologiska rötter är i Nya Zeeland och så lever jag i Sverige och det har jag gjort sedan jag var 5 år. När det gäller rasism tänker jag på alla gånger då jag har fått glåpord efter mig – ”att jag borde åka hem.” Jag tänker på alla gånger då sonen har kommit hem och berättat det samma, barn som har sagt rasistiska kommentarer till honom. Att det faktiskt finns människor som aldrig kommer att se varken mig eller sonen som svenskar då vi inte har svenskt blod i oss. Det är verklighet för oss och för många med utländsk bakgrund.

Fast vid dessa tankar stannar jag bara tillfälligt för dessa händelser är få. Jag tänker allra mest på alla de stora som har kämpat för oss, för demokratin, för gemenskap och mänskligheten. Jag tänker på Nelson Mandela som nyligen har fyllt år. Jag tänker på Martin Luther King. Jag tänker på Olof Palme. Jag tänker på Anna Lindh. På Moder Theresa.

Tankeflödet fortsätter och jag tänker på mitt älskade Högaborg. Jag tänker på min granne som kommer från Colombia. Mina grannar med afrikanska rötter Jag tänker på mina muslimska grannar och alla fester jag har varit på efter Ramadan och att jag ALLTID äter för mycket på dem. Jag tänker på zigenska bröllop som jag har varit på och dansat.

Jag tänker på min familj som består av biologisk och adoptiv. Jag tänker att jag är skånsk och Maori. Maori och skånsk. Jag tänker på mina farföräldrar som kommer från Harbo. Jag tänker på min lillasyster som bor i Boxholm, en annan i Queensland Australien och storebror som bor i Port Motueka, Nya Zeeland. Jag tänker på skånska myllan och det Nya Zeeländska höglandet. Jag tänker på sonen som heter Vincenzo som är det vackraste namnet jag vet och jag tänker på att jag älskar sill och köttbullar med lingonsylt. Att jag är jultokig och har en buddistisk livsfilosofi.  Att jag älskar att gå till templet precis som jag älskar högmässa i kyrkan även om jag inte tror på Gud som den kristna tron förklarar det.

Många tankar, många minnen men framför allt mångfald. Så ser min verklighet ut, så ser mitt Sverige ut, hur ser din ut?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s