Livet

Ibland får jag sådana upplevelser som jag kallar för Nalle Puh moments. Små, vardagliga och stilla funderingar i vardagen som får mig att stanna upp och sakta ner och reflektera. Som till exempel när jag satt (nja låg stämmer bättre) uppe i natt och väntade på sonen och insåg att detta är första sommaren som vi har mer eller mindre delat schema. Det är inte mycket som vi kommer att göra tillsammans. Hur snabbt tiden har gått och att det har gått snabbare och snabbare precis som om någon tryckte på höghastighetknappen.

Jag är oerhört glad och tacksam över all tid jag la ner på fotbollsplanen och i klassrummet. Att jag har varit närvarande & engagerad under åren som har gått och vilken välsignelse det har varit att jag har kunnat göra det. Nu går livet in i en annan fas och jag måste ställa om till att sonen faktiskt är myndig, vänja mig vid uppesittarnätter ett tag till och att max ringa en gång per natt. Det är en märklig känsla.

Sorry Vincenzo men det måste sägas; jag hoppas jag får många barnbarn att älska. Precis som jag har gjort och gör med dig. Gärna minst tre om det är ok. Om 10 år är lagom. Tack för visad uppmärksamhet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s