18 år…

Sonen fyller 18 om ett par veckor. Skräckblandad glädje. Sedan han föddes har det varit han och jag. Sonen och jag mot världen, vi två. Att jag blev ensam mamma när jag var 23 kändes stort och skrämmande och inget var detsamma efter det. Ni känner säkert igen det ni som är föräldrar. När de precis har fötts tittar man på dem i timmar och undrar hur det hela gick till…

Tittar på sonen ibland och funderar på hur snabbt det hela har gått, dessa 18 år. Det händer att jag tänker på och undrar vad han tar med sig från sin barndom, vilka minnen av mig kommer han att komma ihåg, vad som kommer att betyda allra mest för honom i framtiden, undermedvetet – omedvetet och medvetet. Tiden får utvisa.

Jag hoppas att han jagar sin passion och aldrig glömmer sina drömmar oavsett hur gammal han blir, att det mesta är möjligt i livet bara man tror och alltid våga vägra utrymme för negativa och kärlekslösa människor oavsett vem de är.

Ganska coolt att tänka att inom de närmaste 18 åren kommer jag förhoppningsvis bli farmor. Livets efterrätt eller vad kallas de?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s