Orden…

Ord. Jag tänker på dem ibland. Både de som skrivs och de som sägs. Av mig och andra men framför allt tänker jag ofta på de orden som aldrig sägs. De som hålls tillbaka, de som vi håller inne, de som göms eller de som inte räcker till. Vi har alla dem. Hur ofta tänker vi inte på saker, reagerar på saker, reflekterar över saker men väljer att inte att säga dem, vi väljer att inte skriva dem eller så hittar vi inte de rätta och då är vi tysta. Orden som bildar sin egen historia och till slut lever sitt eget liv för att vi håller fast vid dem men inte sätter dem i verket.

Ibland räcker inte orden till för att förmedla en känsla. Som känslan när jag såg sonen springa ut från sin skola i fredags på studenten. 19 års kärlek, 19 års föräldraskap och 19-årig relation manifesterad i en av de mest fantastiska människorna på denna jorden, min älskade unge Vincenzo David Kemo Carlsson. Det finns inte ord tillräckligt på denna jorden som kan beskriva min känsla i den sekunden jag såg honom i hans kostym, i hans studentmössa och med visselpipan i munnen. Orden räcker inte till…

TACK till alla er underbara för era gulliga kommentarer, hejarop, lyckönskningar, presenter och kramar. TACK till min syster och svåger (sonens gudföräldrar) och min pappa för en underbar studentmiddag på Dahblergs och för att ni stod ut hela eftermiddagen i ösregn. TACK till snälla Niklas Axelsson som tog ut sonen på värsta bästa shoppingturen och fixade med sonens outfit. TACK!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s