En vecka kvar, sedan tar sonen studenten. 6-års, grundskola och gymnasiet. Äntligen!
Tänker på alla härliga människor jag har träffat i skolans värld. Från Mia på 6-års som var så omtänksam till Bodil som sonen hade från 1:an till 3:an. En äldre dam med massor av skinn på näsan, hon som gav mig referenser när jag sökte fonder. Fritids som sonen älskade och skrek varje gång jag skulle hämta honom. Alla gånger jag fick sitta ner och vänta för han hade inte lekt färdigt. Helena som lärde mig ett och annat om att hantera konflikter. Malin som ringde mig för att sonen hade rymt från skolan för att han blev sur. Jonas, musikläraren som med stort tålamod lärde sonen att spela bas till mattanterna som alltid kollade att sonen åt ordentligt eftersom han var vegetarian och de var lite oroliga att han inte fick i sig tillräckligt. Jag kan berätta att han har växt ordentligt. 2 meter till och med. Magnus på LBS som förmodligen har världens största tålamod, att vara klassföreståndare för gamers är inte lätt.
Genom alla åren har jag varit klassmamma. Ett uppdrag jag har tagit på mig med stor glädje och tacksamhet. Fixat och trixat med presenter, blommor och choklad. Genom alla åren har jag alltid sagt ja och ställt upp. Det är lite jämfört med allt de har gjort för sonen och därmed mig. Det är lite jämfört med vad de har betytt genom åren…
Jag kan bara säga tack. Nu tar Vincenzo studenten. Vi gjorde det!
