Igår så käkade jag lunch på Mollbergs, jag skulle hjälpa en kompis med wordpress. När vi sitter där i sofforna så ser jag hur två äldre herrar sätter sig i sofforna bredvid. De pratade engelska och efter ett tag hör jag orden All Blacks, Kiwi och Auckland. Dialekten går inte att ta fel på. Jag går fram och frågar om de kommer från NZ och jajamänsan, det gör de! Presenterar mig och vi börjar prata. Berättar om mig, om mitt maoriska ursprung, om mitt sökande efter mina rötter och hur jag hamnade här i Sverige. Mycket trevligt.
När jag går därifrån funderar jag på alla dessa små möten, i vardagen. Alla fantastiska människor, alla deras historier. För alla har vi dem, alla har vi en bakgrund, en historia att berätta. Tänker också på alla de möten som aldrig sker, de som aldrig händer. Vad är det som gör att vissa sker och andra inte? Vad är det som styr? Vi kan jaga hela vårt liv och ändå sker det inte, andra gånger händer möten som teoretiskt verkar omöjliga men sker ändå. Av en slump. Varför är det så?
Tänker på min biologiska pappa. Mitt ursprung. Kommer det att hända? Livets möten.
